Skämskudde

Förra lördagen uppnådde den aktningsvärda åldern av 26 år. Jag vågar nu äntligen titta upp från skämskudden och erkänna vad jag göra när igen annan ser eller hör rättare sagt. Jag lyssnar helt hämningslöst på Britney Spears, eller kanske inte precis hela tiden, det det skulle bli lite för smärtsamt. När jag är ute och promenerar och jag är inte sen att önska Brittan på träningspassen. Det är liksom hopp- och studs-vänligt. Stadsmutta.

Men hon eller ”hennes” musik är jämförbart med vackra kyrkor. Jag besöker gärna kyrkor när jag kommer till ett nytt ställe. Kliver in och tappar andan lite, det är ju så vackert och jag är inte ens i närheten av att vara religiös. Men varför skulle det inte vara vackert? Alla pengar och arbetskraft lades på kyrkan. Samma med Brittan.

Så jag försöker att inte skämmas. Jag skulle helst vilja att vi samlades och dansade genom stan i en koreografi som vi övat in i hemlighet. Och ljudet som hörs är: