, Kolla!, Lyssna

Ma vie en rose

Några gånger i veckan scrollar jag igenom min pinterestboard som jag valt att kalla Mitt liv i rosa. Jag älskar färgen rosa! Så varför inte ägna en hel bloggpost åt den vackra färgen =)

Först och främst, Ma vie en rose. En fin fransk rulle från -97 som handlar om en pojke som vill växa upp till en flicka. Rekommenderar den varmt. (Här är jag faktiskt lite osäker på hur du ska lyckas hitta filmen, hur lånar man film nuförtiden?)

Skärmavbild 2017-03-20 kl. 15.35.18

Umbra är radioprogrammet om färg med jazzigt omslagspapper. Här kan du lyssna till historien kring färgen rosa. Stackarna som medverkar i programmet tycker sig inte våga bära rosa plagg. Våga säger jag!

Stil i P1 göttade även ner sig i färgen. Här hittar du avsnittet. Think pink!

Båda programmen var väldigt intressanta och helt sant att färgen aldrig bara får vara en vacker färg utan den betyder alltid något mer. Från gulligt puderrosa till andra sidan av skalan där vi hittar magenta som erbjuder plats åt alla möjliga kaxiga åsikter.

Skulle du få för dig att också skaffa en anslagstavla med bara rosa bilder eller bara vill njuta av färgen så går det bar att scrolla lite här.

Skärmavbild 2017-03-20 kl. 12.10.14.png

Skärmavbild 2017-03-20 kl. 12.10.29.png

 

 

 

 

Annonser
Allt å inget

Naturrutan

När jag växte upp hade jag och min pappa en naturruta. Vi hade satt upp små pinnar som ringade in ett litet område i sluttningen ner mot älven på vår gård. Där gick vi förbi några gånger i veckan på vårkanten och kollade vad som hade hänt i just vår lilla ruta.

Lyckan över när de små små illgröna knoppar började synas bland alla bruna löv och frasigt gräs. Tillslut dök de upp, små skira Snödroppar och lite längre fram Blåstjärnor. Sen exploderade naturen med alla sina växter och vi kunde inte hålla oss till naturrutan utan då blev hela slänten vår naturruta. Backskärvfrö, fibblor, harsyra, kablekan, tussilago, vitsippor, blåsippor och så de där planterade lökväxterna mitt bland all vild grönska.

Har du någon naturuta? Det är helt gratis, man plockar bara upp fyra pinnar av rimlig storlek och trycker ner i jorden. Kanske ett ställe som du passerar ofta som du kan hålla lite koll på. Vad kommer hända i din ruta? Blir det bingo?

Här hittade jag ett litet test för att få fart på vårkänslorna. Hur många poäng fick du? Det blev tyvärr inte fullpott för min del.

Förslag på naturruta á la Karlaplan:

Allt å inget

Wollen sie nicht zo slipsen sie

Jag är arbetssökande, inte att blanda ihop med arbetslös för det är en heltidstjänst att söka jobb och fylla i blanketter om det enda  än det andra. Ett annat ord som är väldigt närbesläktat är värdelös och så känns det ju absolut ibland. Det är ingen som saknar mig vid trefikat eller väntar på att jag ska maila tillbaka.

Men jag tar min kaffekopp och rättar till slipsen innan jag kliver in på arbetssökarkontoret vid åttasnåret varje morgon. Bockar av punkter på listan som jag skrev innan jag stämplade ut dagen dess för innan. Strikt, annars blir det inget gjort.

Läser platsannonser och skriver personligt brev. Både mina texter och arbetsgivarens annonser flödar av floskler och ord som känns väldigt tomma. Vad betyder det egentligen? Ett ord som jag försöker undvika är utmanande det låter så negativt. Ordet har liksom en inneboende slit-å-släp attityd.

Du där! Jag utmanar dig! Du är utmanad!

Usch nej jag vill samarbeta och ha trevligt på jobbet jag vill inte gå till ett arbete där nån släpper en utmanade bomb på mitt skrivbord och vänder på klacken. Det är ju inget jobb. Det är ju en utmaning.

Andra upptäckter jag gjort som arbetssökande är att arbetsgivaren gärna vill anställa någon som ”kan allt” en ”allt-i-allo”. Är du regissör, ljudläggare, inspiratör, kokerska, max 150 cm lång, kan tänka dig vara Mamma Mu och gärna en fena på grafisk formgivning, då är du den vi söker.

Helt ärligt var jag lite sugen på rollen som Mamma Mu men jag är ju för lång!

Korrläste mitt personliga brev och vad hittar jag?! ”Söker nya utmaningar” Har jag skrivit det, ja då kanske jag menar det. Jag vill att nån ska komma förbi med en utmanade kabelhärva i utmanande klädsel och utmana mitt kreativa sinne att ta mig ur situationen. Den utmanade situationen.


Här utmanar jag ödet och tvättar med slips redan innan åttasnåret. Bild till höger är resultatet av min youtubeträning av slipsknytning. Godkänt?

Allt å inget,

Får du nå kaffe då?

Min vän, syster Camilla, en hårt arbetande sjuksyster. Hon arbetar med cancerdrabbade barn. Små små bebisar till stora barn. Faktum är att jag knappt kan tänka på hur hon har det på sitt jobb, jag börjar gråta nästan direkt. När vi ses vågar jag inte riktigt fråga hur hennes arbetsdag har varit, för allt måste ju vara så tungt hela tiden. Och även om hon berättat att hon faktiskt har kul med ”hennes” barn, de busar ju och lekar också (såklart!), så tänker jag hela tiden på allt det där svåra och på alla anhöriga….och där börjar jag gråta bara av att skriva det här inlägget.

Så…jag frågar henne istället.
– Jaha, får du nå kaffe då?
Hon uppfattar det nog som att jag inte har något att prata om men jag är genuint intresserad. Hur mycket tid kan/får hon lägga på en kopp kaffe. Får hon sitta ner och vila (droppkaffe) eller måste hon inta kaffet på stående fot (frystrokat) för att sedan springa vidare. Jag förstår att det är olika från dag till dag, så är det ju på alla arbetsplatser men visst får man veta ganska mycket om personens arbetssituation/arbetsplats när man vet hur deras rast ser ut.

Hur dricker du ditt kaffe? 
Min vän är i alla fall värd allt kaffe i världen, allt gott kaffe!

Skärmavbild 2017-03-16 kl. 16.03.15
Själv intar jag mitt kaffe ofta på golvet pga bebis

Resa

Aset

Jag är en lillasyster, sladdbarnet, flickvännen, kompisen och en god medmänniska men framför allt är jag en cyklist. Aset som alla hatar, aset som hatar alla! När jag kan väljer jag att cykla istället för att ta bil eller åka kollektivt. Vi cyklister ger miljön en chans och skapar kaos i trafiken! Vi far fram som as mellan bilar, bussar och fotgängare. Med hjälm på knoppen är jag odödlig och skruvar upp volymen. Cyklister hatar cyklister, alla hatar cyklister.

Går du i min cykelbana kan du vara säker på att jag siktar på dig. Jag hatar dig!
Tycker du om din hund? Ha den inte i löpkoppel!
Vill du leva? Flytta på dig!

Bild 5

testköket

Dikt?!

Jag har lånat en diktsamling av Johanna Ekström som heter Jag ska vakna stående och jag gillade den skarpt. Är absolut ingen van diktläsare och ibland tycker jag mest att det är flummigt. Själv skriver jag dikter, eller det är mest ord som trillar ut på pappret. Hittade en söt liten anteckningsbok (det är möjligt att jag har hur många som helst men varje gång jag köper en ny så grips jag av en sån lust att fylla den lilla boken med något) som jag nu skriver ner mina ord i. Formulerar om, läser högt för mig själv och stuvar om meningar.

Efter att ha läst Fallvatten av Mikael Niemi så ville jag skriva en dikt om Norrland, om ljuset. Det var tänkt att det skulle bli en glad och vacker dikt men jag vet inte….det Norrländska vemodet tog nog över. Tänkte att ni skulle få läsa den, det här har aldrig hänt tidigare så håll i er. Precis ingen (förutom min syster) har läst en dikt jag skrivit!

Jag ser att du ser
när jag ramlar

I det ilande ljusets
knivskarpa snitt

Det blir aldrig mörkare
än så här

Ljuset ska alltid finnas
det finns inget
dunkel att vrida sig i

Varje minsta rörelse
registreras och jag
ser att du ser

Solen som aldrig går ner
ingen kan ljuga
inget går att dölja

Varje dammkorn har
ett eget minne

Och ljuset lyser från
alla vinklar

, Lyssna

Fridens liljor

Så här är det, jag lyssnade aldrig särskilt hängivet på Sugarplum Fairy än mindre visste jag att bandets trummis hade drabbats av cancer. Om någon hade sagt hans namn för två veckor sedan hade jag inte vetat vem det varit och att precis då, för två veckor sedan hade han kämpat för sitt liv – de sista dagarna i hans liv.

Jag har lyssnat på vissa utvalda sommarpratare i P1 under sommaren, scrollat lite förstrött i listan med namn. Valt någon jag visste vem det var, Kristian Gidlunds sommarprat lyssnade jag alltså inte på i somras. Utan nyss, efter han gått bort. Hans dödsbesked lästes upp i nyheterna på tv och radio och det är därför jag scrollade fram till just hans sommarprat idag. En hypad död kanske man kan kalla det, han har i sin blogg skrivit om sin kamp mot cancern och han visste att hans dagar var räknade.

Och jag hängde på hypen, vi är många som vill lyssna nu. Det kan kännas makabert att så här i efterhand intressera sig av någons ord, någon som inte finns längre. Men hans sommarprat var det bästa jag hört. Naturligtvis sorgligt från början till slut men det är inte det jag fastnar för utan för att hans ord är så vackra utan att vara högtravande, sammanflätade till en mörk verklighet. Han pratar om det mörkblåa Sverige och hur hopplöst allt ter sig. Och när han läser brevet till sitt barn som han aldrig fick, bränner tårarna under ögonlocken och det knyter sig i halsen.

Lyssna du med, det han säger är viktigt. Klicka för att lyssna