Flashback.

När jag var mindre var jag är jävel på växter och träd. Peka på en blomma och jag kunde namnet, säkert det latinska namnet också (om man ska bre på lite). Att gå i skogen med en pinne i handen, peta på saker och vissla (ty vissla är den enda sporten jag riktigt bra på) hörde till bland det bästa jag visste.

Nu när jag blivit äldre har jag dragit på mig nån fantasifobi för maskar och andra andra små blöta djur. Det är ett av själen att jag inte går omkring i skogen och visslar så ofta. Ps. här nere i söder finns det så sjukt mycke mer äckliga kryp.

En annan favorit syssla var att sitta i grannens stora tall. Cembratall a.k.a Brödtall, där uppe bland alla täta grenar fanns det stora kottar. Kottar som man kunde äta. Jag och den sibiriska nötkråkan (Nucifraga caryocatactes) slogs om kottarna. Kärnorna smakade som pinjenötter. Fick världens flashback för nån vecka sen då jag åt pinjenötter!

Mina nära och kära kom förbi då och då å hälsade på mig där uppe i trädet. Koko-koko kunde jag svara när de bjöd på solrosfrön och pilsner (hoppas nån fattar referensen).


Där är han, den jäveln som snodde mina kottar!

bilden har jag lånat från wikipedia

5 thoughts on “Flashback.

  1. Haha, trodde att uttrycket ”folk uppe i norr är lite egna” bara var nåt man sa men det där lät ju… väldigt eget, så att säga:)
    Festligt att äta kottar, det har jag inte provat på. Spillkråkor är jag däremot en hejjare på, vi hade en sån grön en som slog i trädet på baksidan och hade blå tunga.
    Snart är det vår, då får vi gå på blomjakt och tävla i namn!

  2. Underbart! Jag åt faktiskt också brödtallskott-kärnor som barn, men eftersom jag inte hade en cembratall som granne så fick jag ge mig ut på lång vandring för att finna dessa små delikatesser. Jag startade tidigt på morgonen med bara ett Mariekex som färdkost, korsade vägar, gick över främmande människors gårdar, stretade fram med kottar i tankarna, gick över älven och kom fram till de efterlängtade och enorma träden. Där träffade jag min goda vän Becca och vi samlade kottar och blev alldeles kådkletiga om händerna. Sedan gick vi hem till henne och bakade negerbollar.
    Koko-koko!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s