backin up.

I går landade vi i Linköping tillslut. Det bajsades, kissades och skreks i vanlig oordning. Flyget var försenat från Falmark och vi kom på den briljanta idéen att dela på oss. Jag och katten skulle snabbt som fan ta oss till sthlm central så att iaf vi skulle hinna med tåget hem. Emil skulle ta hand om allt bagaget och försöka att ta sig till centalen så fort som möjligt. Jag tog mig till perongen med god marginal. Tåget var försenat några minuter, vilket denna gång var till vår fördel. Emil kom flämtandes med två ryggsäckar och en släpväska, så tillslut kunde vi alla åka samma tåg hem till Linköping.

Väl på tåget så hade katten gett upp, hon var helt tyst och la sig ner och vila. När vi åkt en halvtimme stannade vi och började backa tillbaka mot sthlm. När de berättade i högtalarna att de var tvungna att backa så hade jag hoppats på lite humor, de kunde ha spelat den här:

Vi blev 40 min sena men på nått sätt så gjorde det inte så mycket, det kunde ju ha varit värre. Som de här stackarna!

One thought on “backin up.

  1. Men hua vilka stressresor ni får till när ni åker upp och åker ner från norra landet! Byten är ett elände, helt klart. Alltid den där stressen – är det första tåget/flyget försenat? Kommer jag hinner? Hur mycket är det försenat? Vad är klockan? Vad är klockan nu (2 minuter senare)? Vad är klockan nu, hur mycket är förseningen nu (4 minuter senare)?

    Och så har ni ju dessutom Mirakissen o ta hand om.

    Jag säger som jag säger minst 2 gånger i månaden – var sjutton är den där teleporteraren? Jag skulle skaffa årskort direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s