att cykla

Eftersom jag har flyttat ut på landet (allt som inte finns på Ågatan är landet) så har jag börjat cykla till jobbet. Jag gillar att cykla, har alltid cyklat – i alla väder. Alltid fått cykla som en tok på morgonen så att benen domnar bort. Och nu är inget undantag. Oki, det tar bara 5 minuter att ta sig ner till stan men ändå.

Det tråkiga nu är att min cykel är så skruttig. Inte skruttig på ett fint sätt utan skranglig. Det hörs när jag kommer cyklande om jag säger så och det hela blir inte bättre av att någon har valt att lägga kullersten över hela Linköping. Frustration ut i fingertopparna när jag skramlar fram i nedförsbacke, allting skaver å kränger.

Jag har dessutom fått en cykelkompis. Hon vet inte om det men vi är exakt lika sena. Vi parkerar cyklarna däck mot däck, jag har en blå hon har en rosa. Hon ser alltid jätteförvirrad ut när kyrklockan slår, hon inser att klockan slår åtta och hon förmodligen borde ha varit någon annanstans än just vid cykelstället exakt just då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s