suring.

Börjar inse att jag inte kommer äta några fler surströmmingar i år. Premiären var 18 augusti och jag hade en tanke på att bjuda in till surströmmingsskiva här nere i Linköping. För att låta alla södermänniskor smaka på det goda livet. Eller det ruttna livet om man ska vara helt ärlig. Men jag hade lite svårt att motivera mig själv eftersom att de flesta är lite räddhågsna här nere man vill helst krypa in i ett hörn och äta bullens (inget ont om bullens, det är gott det också).

Som tur var bjöd min kära syster på suringar i somras. Man blickar ut över älven, känner snapsen svida till i magen och känner den ruttna doften bränna till i näsan. Flugorna trängs runt bordet och vi älskar varje minut.

Fisken ligger så fin och jäst i sin burk.

Till å med jag klämmer en folköl till den här vackra utsikten.

Det krävs teknik för att inte tappa allt i knäet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s