hejdå, vi ses på fredag igen

Den här tidningen dimper ner på min hallmatta lite då och då. Just det här omslaget får mig att må mindre bra. Det påminner mig om att Emil har ett underligt jobb och även om det inte är mycket farligare än andra jobb så känns det så…

Det är svårt att beskriva hur det är ha en pojkvän som arbetar inom försvaret. Det var som att vända blad från samboliv till särboliv med extremt liten inblick i vad som händer i Emils vardag. Dels för att han inte riktigt får berätta vad de gör och dels för att det är svårt att förstå vad de gör.

Min vän (hej nea) frågade för ett tag sedan om det är hett å ha en kille i uniform. Det känns fortfarande ovant att se Emil kliva in genom dörren i gröna kläder och en basker på sne….ännu konstigare att bli väckt tidigt en måndagmorgon av en militär som pussar mig hejdå, vi ses på fredag igen. Men det är klart hans jobb går ut på att röra sig hela dagarna så han blir ju inte fluffsig precis (i motsats till mitt jobb där det går ut på att sitta så still som möjligt så länge som möjligt). Fast jag kan sakna de svettmjuka tv-spels händerna ibland.

Snart är det fredag igen.

Posted in

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s