Kutjaure – min första fjällvandring

Jag sitter där i båten, hiphopbyxa och band t-shirt. Det regnar och jag ser knappt ut genom fönstret, jag har verkligen ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Ganska nöjd med min packning trots att jag inte äger de där rätta prylarna och svindyra funktionsplaggen. Men jag har förstått att jag iallafall fått med mig det viktigaste när man lämnar civilisationen: kniv och sprit.

Vi åker från Ritsem över till Anonjälme, där vi börjar vår promenad och som genom ett trollslag när vi sätter första foten på plankorna så slutar det regna. Det är möjligt att plankorna är lite blöta här å var men jag förstår inte varför folk har varit så oroliga över att jag ska gå i fjällen. Det går ju som på räls, sätt ena foten fram för den andra så kommer du fram. Sen tog vår guide fram kartan och pekade ut var vi skulle, Kutjaure. Och så går vi rakt in i skogen.

Jag har aldrig tidigare varit i fjällen, aldrig promenerat långt och aldrig fiskat. För mig var det helt omöjligt att förstår hur terrängen skulle se ut när vi bara kollade på kartan. Innan vi börjar gå på allvar så får jag lära mig hur man fiskar. Och på mitt första kast drar jag upp en fisk! Tyvärr var den för liten så jag var tvungen att slänga i den igen. Lite kaffe på det och vi sitter och tittar upp mot Akka som delvis är gömt i moln.

Sen började promenaden på riktigt med sikte på sjön där vi skulle slå läger. Visst det var ganska svettigt i mellan åt men för varje steg jag tog så kändes det som att jag förenades med något som jag inte ens visste att jag saknade. Efter 8 timmars promenad och två snickers så hade vi inte nått målet men vi bestämde oss för att äta och slå upp tältet. Även om vattnet just utanför tältet dundrade förbi likt en E4:a så somnade jag riktigt gott.

Morgonen efter hade alla molnen försvunnit och vi såg nu hela Akka. Mäktig utsikt att borsta tänderna till. Nu börjar jag inse att jag måste göra det där jag inte gjort på väldigt länge i skogen. Letar upp ett greppvänligt träd. Det går oväntat bra men sen kommer jag på att jag har glömt att fråga om man ska liksom märka ut sin plats på ett speciellt sätt. Jag tänker att det är nog bäst att göra det, jag samlar ihop lite skogsskrövs och lägger över, toppar med två korsade blad. Det kändes rimligt. En rimlig bajsmarkering.

Vi känner oss redo att vandra vidare, nu vill vi se Kutjaure! Det första vi möter är en backe som känns i det närmaste helt lodrät. Med packningen blir man väldigt baktung och om man tappar balansen och tar ett snedsteg kommer man rulla hela vägen ner. Visserligen ganska mjukt men man kommer med all säkerhet att missa alla rimliga bajsmarkeringar.

Efter fem timmar och ytterligare en snickers så har vi älgat oss fram genom snårig, blöt och stenig terräng. Och nu äntligen öppnar landskapet upp sig, vi ser sjön och går längs med det dundrande vattnet. Vi är framme och det är helt underbart vackert. Äntligen får jag sparka av mig stövlarna, alla tjocka sockar och den svettblöta tröjan. Doppa tårna i vattnet och sitta på en sten. Att beskriva känslan av att äntligen vara framme efter 13 timmars promenad kommer bara bli fånigt. Det är skönt tomt i huvudet och jag känner mig väldigt nöjd.

Då är vi på plats. Tältet är uppe och vi har mat i magen, nu måste vi ju dra upp några fiskar! Vi kastar och kastar, drar bottennapp efter bottennapp tillslut lyckas Emil dra upp en liten firre och mitt hopp tar fart igen. Jag vill ju också känna den där känslan i spöet. Tyvärr blir jag utan fisk men vi delar firren i tre och äter med pulvermos. Jag älskar mos och jag älskar fisk. Gott gott!

Inte ett moln syns på himlen och jag är glad ända in i lärften, trots att jag inte haft någon fiskelycka. Vår guide försöker lära oss att flugfiska, vi startar på land med en liten tejpbit längst ut. Jag ser framför mig hur jag ska röka en cigarill och kasta med spöet så där vackert som en dans. Jag glömmer bort att man inte ska ta halsbloss på cigariller och hostar mig till fördärv. Och min lina dansar inte riktigt heller som jag tänkt.

Solen har värmt oss hela dagen men på kvällen blir det dock kallare och vi börjar leta småpinnar för att mata elden. Jag får lära mig att när det inte finns några moln på himlen så blir natten mycket mycket kallare. Det blir även kallt om man flaxar runt med sin sovsäck utanför tältet. Frosten fick tag i min sovsäck och det blev rysligt kallt att krypa ner i den på natten. Tur att Emil har övat på att frysa så jag får hoppa ner i hans gröna och varm påse istället.

Dagen efter ger jag flugfiskedansen en chans till, lite mer koncentrerat och utan cigariller. Det går bättre men jag hade nog behövt öva ganska mycket mer för att få till det som jag vill. Vi har bestämt att vi ska börja gå tillbaka mot Anonjälme där vi ska åka tillbaka med båten dagen därpå. Att packa ihop allt kändes lite vemodigt, här hade jag kunnat stanna mycket längre. Promenaden skulle börja när det blivit lite svalare och den här gången siktar vi på att gå längs med skoterleden vilket visar sig vara ett lyckokast. Som en E4 mitt i skogen och vi tar oss tillbaka på 5 timmar istället för 13 timmar.  Men den sista halvtimmen är det enbart höga knän som gäller men vi slafsar på och kommer fram sent till Akkastugorna, där vi slår upp tältet för en sista natt.

Mitt där ute hinner jag med att bli ett år äldre och jag firas av mina promenadkompisar. Godis, ljus och ballong! Jag kunde inte önska mig en finare uppvaktning. Nere vid kajen när vi väntar på båten som ska ta oss tillbaka till Ritsem så funderar jag över om jag längtar efter något. Säng, dusch, 3G? Nej, inget men jag längtar redan tillbaka hit eller till någon annan skogspromenad. Snickersen är uppätna och spriten är slut men kniven har jag inte använt, det får bli nästa gång.

DSC06677
Vår guide a.k.a skogens man går först

DSC06679
Emil är nöjd med underlaget

DSC06675
Vattnet är helt underbart gott!

DSC06695
Om man vill göra det lätt för sig så fortsätter man över bron…

DSC06686
…men vi valde att ta en annan väg.

DSC06700
Just efter min första (och enda) fisk.

DSC06701
Vädret kändes lite spännande men vi gick åt rätt håll och inte en enda droppe träffade oss.

DSC06704
Vattnet dundrar fram, det syns kanske inte så bra men vattnet var helt grönt.

DSC06708
Vi stannade och fiskade lite här och var

DSC06707
Lugn och tyst

DSC06710
Efter lite mat i magen så fixade vi till tältplatsen

DSC06711
Äntligen framme vid Kutjaure!

DSC06717
Kläder på tork efter den sista promenaden tillbaka till Anonjälme.

DSC06718
Lite solsvedda och lite slitna vid sista tältplatsen.

DSC06715
Jag blir firad på bästa sätt med godis och ljus…

DSC06716
…och en ballong!

DSC06720
Här slutar min första men absolut inte sista fjällvandring. Utmärkt promenadsällskap och underbart väder hela tiden =)

4 thoughts on “Kutjaure – min första fjällvandring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s